Ek sjukdom – ekdöden, almsjukan och andra hot mot våra träd

Ekdöden är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomsförlopp som drabbar ek. Ofta handlar det inte om en enda orsak, utan om en kombination av stressfaktorer: torka, kompaktering, förändrad grundvattennivå, svampangrepp och skadeinsekter som verkar tillsammans. Resultatet är en successiv försämring där kronan glesnar, döda grenar uppträder och trädet till slut dör.

Typiska tecken på ekdöd är tillbakadöende (dieback) i toppen och yttre grenar, kraftigt reducerad bladmassa, missfärgade eller för små blad, samt vätskande sår på stammen (så kallad slembakterieflusning). I senare skeden ser man svartfärgade partier på stammen och svampfruktkroppar vid basen.

Almsjukan orsakas av svampen Ophiostoma novo-ulmi och sprids av almsplintborrar. Den har slagit ut en stor del av Stockholms almbestånd. Symptom: bladen i en enskild gren gulnar och vissnar snabbt mitt i sommaren, ofta i en tydligt avgränsad del av kronan. Utan åtgärd dör hela trädet inom några år. Almsjukan är anmälningspliktig till Skogsstyrelsen.

Askskottsjukan har på tjugo år förändrat vår askskog i grunden. Sjukdomen orsakas av svampen Hymenoscyphus fraxineus och ger döda skott, kalt trädtopp och kraftig kronreducering. En del askar visar viss motståndskraft och bör bevaras – de kan vara viktiga för artens överlevnad.

För dig som fastighetsägare i Stockholm gäller: dokumentera symptom med foton, undvik att gödsla eller stressa trädet ytterligare, och kontakta en arborist eller kommunens trädexpert för bedömning. Snabb diagnos kan ibland avgöra om trädet går att rädda genom kronreducering, förbättrad markmiljö och avlastande beskärning – eller om trädet behöver tas ner av säkerhetsskäl.

Viktigt: ta aldrig ner ett gammalt sjukt träd i onödan. Även döende ekar och almar har ett stort biologiskt värde och kan lämnas som högstubbar eller faunadepåer där det är säkert. En arborist kan hjälpa dig hitta en lösning där både säkerhet och naturvärden vägs in.